När allt är sagt

Platt.

P L A T T.

Arbetet känns platt.

Men jag har klippt igen.

Luften gick ur mig efter att jag hade visat filmen för mina vänner o de ställde de där frågorna. De som var på pricken.
Det är bra att man har vänner som vågar utmana. Tack.

Jag släppte berättelsen till förmån för det fallande, men det blev för mycket, som betraktare tappade man riktningen, det fanns inte början inte slut.

Det gör det nu. Filmen kommer att visas som en loop, ett flöde, men den har ändå en berättelse. Ett innehåll.

På ett sätt är jag tillbaka där jag var i arbetet för en månad sen, men med en tydligare och mer skärpt berättelse. Jag har kommit djupare in i materialet.
Jag vill gärna tro att jag känner mitt material nu.
Jag grunnar på hur lång introduktionstid som behövs, innan själva handlingen går igång.
om det var en spelfilm, så skulle man behöva längre…men detta är en 3 minuters loop, så man kan se den två gånger o då vet man förutsättningarna.

Tommys ljudmatta funkar bättre och bättre.
Nu är det bara några synk-justeringar som skall till.

Så nu återstår slut-rendering och att hitta ett bra sätt att visa det hela.
HDK.s Aula/Bibliotek 13-17/2

Inte en lätt plats att visa film.

Funderar på om det går att visa filmen i något annat rum under nån tid, Lilla Hörsalen tänker jag, där man kan mörklägga och få upp bilden i storlek.

Ta ett teknik-snack med rätt personer på fredag.

Men vad har detta med Makt att göra?

MAKT

MAKTMAKTMAKTMAKTMAKMAKTMAKTMAKTMAKTMAKTMAKTMAKT

Jag tror att det har med maktLÖSHET att göra.
Det finns något i filmen som får mig att känna hur hela skiten rasar utan att man kan göra något åt det…man bara är i det o runt omkring så väller skiten över och efteråt står man där o klibbar fast.
Det kan vara vackert, när allt är sagt, och det går inte att återvända. Där det fanns en dörr är det nu...inget…och man är kvar och det finns ljus och det går att fortsätta.
Katharsis.

Två timmar senare.
Nu har jag gjort en ny klippning. Skär ner, tar bort.
Träffade prick rätt på en ljuspassning, den satt smäck o jag blev glad.

Nu renderar jag, o skickar, så får vi se om det kan komma att lösa sig snart.

Matthew Barney Cremaster