gammal film

I en rensning av en gammal hårddisk hittade jag en film, ett 3d-studio projekt.

En gestaltning av en känsla.

Av att leta.

Att sakna.

Att längta.

lite intressant att se hur saker återkommer.

Fler o fler

Rummen bli fler o fler.
På rad.
Repetitionen hemmet stapla stapla.
Spegla tid o timmar.
Springa leta undra längta.

Rum som aldrig tar slut.

Jag kan inte låta bli att skita ner dem.

MAD

Så passande.

På the MAD (Museum of Art and Design) i NYC visas just nu miniatyrer, modeller och representationer.

Utställningen Otherworldly: Optical Delusions and Small Realities

är en samlingsutställning med olika former av representerad [o-]verklighet.

Jag ser intervjuer med Oliver Boberg, Bethany de Forest, Thomas Doyle, Rick Araluce o flera.

Inspireras, ja, men kanske viktigast just idag: legitimeras*.

Bethany de Forest är en Pin Hole Camera-fantast dessutom, hennes dioramor över världar som blir till är fotade med olika sorters Pin Holes...bara det!

Jag vill oxå.

I familjevärmen av dessa konstnärer och deras arbete växer mitt projekt, andas lugnare nu, vågar sätta ord på arbetet, ta ut en riktning.

*Det är nästan alltid den svåraste delen av arbetet upplever jag, att känna att det är ok.

Att det går, att man får.

O ine bara det att man skall få...för det är klart att man får, man att det är ok. Ofta så står det stilla länge för mig. Jag jobbar o jobbar o grejar o håller på...men jag ser inga sammanhang, inga riktningar...bara en massa ... eh...jox.

Då är det svårt att hålla motivationen uppe.

Då sneglar jag på dom andra. O så blir jag avundsjuk. Det fulaste av allt.

Jag vill som dom.

Som er.

Fotografier

Bilder från modellen.
Samlade.
Jag ser framför mig många fler.
Bilder.
Alla i en samlad vägg, eller i separata formationer?
Svårt att veta.

Jag fortsätter.

Makten hatar entropin

Entropin är kompis med solidariteten.
Allt strävar emot kaos, ja, men även mot utjämning.
Strävan mot jämn fördelning.

Makten är den motsatta energin.
Den som arbetar för att hålla isär, behålla skillnader.

Så skulle det kunna vara.
Jag måste nog kolla mer på det.

Fönster

Ett samtal.
Jag hade gjort ett par extra fönster, till mina vänner i gamla EMK-gruppen.
Vi träffas på Prag en gång i månaden o pratar o adderar till Lådan.
Lådan som var ett skolprojekt i vintras, är nu en god anledning att träffas.

Vi pratade iallafall fönster.
-Helt vanliga fönster, sa jag.
-Inte för mig, sa hon.
Snarare fin-fönster. Innerstad. Sekelskifte. (förra).

Det fick mig att tänka på hur till synes vardagliga saker är fullproppade med innehåll, mening, diskurs, kontext, kod etcetera

O i nästa tanke tänker jag att jag är uppvuxen med såna fönster...är jag tillbaka o gräver där. Igen?
Det var inte riktigt tanken.

Om att inte vara rädd

...för att förstöra.
Jag blir lätt det.
Rädd.
Tycker att det blir så fint. Finfint.
Vill inte riskera.

Jag hällde 1dl tusch nerför trappan.
Det rinner överallt.
Det blir lite som att teckna, i rum.
Kontrasten i det svarta / vita är så förförande.

Allt är ihoplimmat. Det som är där inne är kvar.
Kladd o klibb.

Doften av tusch fyller hela rummet.

I det konstruerade rummet

Bygger vidare.
Strukturen återuppstår. En representation.