Skriv mer

Ok.
Eller ja.

På handledning blev jag...eh...rekommenderad att skriva mer. Längre.
Bryta mitt mönster av att skriva några korta meningar.
O lägga in en bild.

Det är en o en halv vecka sen.
Pang.

Jag har gjort en hålkamera.
Väntar på framkallning.

Jag har hällt 1,5 liter sirap in i min husmodell.
Jag vet inte varför. För att det gick kanske.
Jag cirklar runt en het gröt utan att hitta ingången. Jag vet att den jäveln finns där, men jag verkar inte våga riktigt.

Jag spelar "känsliga barndoms"-kortet o blir kritik-imun.
Både för mig själv och för omgivningen.
Kanske är det just precis där det bränner; att vara kvar i projektet/arbetet/känslan o gräva djupare för att hitta nytt innehåll, istället för att ta genvägen o köra standard-innehållet med barnasorg o ensamhet.
Fuck det.
Jag har jobbat med det så det räcker.
Jag är inte arg över det.

Men där jag står nu,
I kravet på fördjupning.
Vägen utan genväg.
Där är det ganska läskigt.

Men det skall fan gå.
Det måste måste måste måste (x1000) gå att fortsätta jobba o fördjupa o lita lita på att det kommer ett annat innehåll.
Ett som inte gick att tänka ut.

På biennalen i Göteborg, på Konsthallen, blev jag triggad av Wim Bothas vingrörelser på styltiga träben som trasar sig genom rummet. Direktheten i verket gjorde mig vimmelkantig o när jag blundar o tänker på att röra mig i det som drar det i magen.
Det är kanske nåt med skalan.
Oj , det var en halv tanke.

I somras arbetade jag med ett stort projekt i Bottna Land Art i Bohuslän. Slående med det projektet var skalan.
3000 träläkt som var 180 cm långa. Som jag.
Kroppen och rörelsen blev en central del i det arbetet.

I detta är det en annan skala. En utomkroppslig skala. En intellektuell skala.
På bilderna blir rummen verkliga, för bilden är alltid "någonannanstans". Som Eskilsuna.
En bild av Rom, Madrid, Mjölby eller inne i min modell är lika sann. Bilden, fotografiet, blir representation o bärare av möjligheten att det jag byggt är sant.

O om det är sant så tänker jag att sirap som flödar in i rummet är störande.
O vackert.
Det finns en film.