Det är inte enkelt, men lärorikt.
Utan att jag ens märker det glider jag in i ett annat förhållningssätt till mitt arbete, vill vara duktig, vill göra rätt. RÄTT.
Jag vet ju att det inte finns rätt, ändå känns det som att det gör det.
Jag tog avstamp i maktförhållanden i stadsrummet, sneglade åt en intervention, ett hus i kartong.
Sen byggde jag av teckningar. Ett rum. Det blev en film. Den kanske jag kan visa nån gång.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar