Rum efter rum.
En monoton konstruktion. Vägg fönster vägg.
Rum som finns och inte finns.
Bilder.
På bilderna finns de ju.
Där blir rummen verkliga.
Som lägenhetsannonser, allt samma vita, bilder av en värld, som inte finns. Som dockskåp i 1:1. Bilden av hemmet. Tryggheten. Drömmen.
En egen värld.
Det finns ju onekligen något i detta.
Jag vet inte om någon/något skall befolka rummen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar