Fortsätta trappa

Handledningen tydlig o klar. 

Vi är alla i fas o mitt i arbete, i rörelsen.  

Bra diskussion om mina tankar kring trappor o rörelse. 

Om att gå upp o falla ner, vad betyder det?

Sisyfos. 

Att det kanske är rörelsen i trappan som är central. 

Kanske. 

Uppåt nedåt. Frivillig o ofrivillig rörelse. 

Jag arbetar vidare med huset. Har byggt en trappa ner igenom våningarna. Det är första gången som jag inte bara adderar utan även tar bort. 

Flyttar på väggar. 

Skall göra avslutande filmarbete i modellen på söndag. 

Fick hjälp av Nike med FinalCut, tack, värdefullt att kunna sätta igång med det. 

Rummet är kladdigt. 

Svårt att röra sig utan att få sirap o / eller färg på sig. 

Det gör något med handlingsutrymmet. Begränsar rörelsen. 

Fick trä av en kylskåpsleverantör. 

Att bygga en plats att ställa huset. 

Det behöver stå på nåt, inte för högt, men inte direkt på golvet (då klibbar det fast). 

Projektet fortsätter att grena ut sig. 

Jag låter det ske. 

Det kommer en punkt när jag skall börja välja, sätta ner foten, men det är inte ännu. 

Momentet är för stark. 

_________________________

Mattias Gunnarsson 

t. 0709.480832

trappor

Trappor.

T
R
A
P
P
O
R

Det är en berättelse om trappor nu.

NU
DÅ
senare….

Det började med en dröm härom natten. Det är nog en vecka sen nu.
Det hela var väldigt klart när jag vaknade.

Ur dagbok (15/11):

Trappor, upp o ner. Symbolen. Ritningen.

Rummet var mer upplöst. Promoe var där.
Det fanns en kritik, om att det inte blev nåt. Jag försvarade arbetet, men det var inte mitt.

O det fanns trappmodeller som var större, o mjuka.

……………………………………………………………………………

Trapporna är så starka symboler, att det nästan blir komik.
Drömlexikonet säger (i princip) uppför trappor: lycka o välgång, nedför trappor: åt helvete.
O Jakobs stege (Genesis 28:10–19) som i drömmen uppenbarade sig, upp till himlen, o Maslows behovstrappa o Dante Alighieri’s Inferno…

Trappor upp o ner.

Massakern på Odessa-trapporna i Pansarkryssaren Potemkin.

På Biennalen i Venedig hade Monica Bonvincini byggt trappor, flera olika. Modeller i olika material, man fick inte gå på dem.

I min dröm såg jag också ett filmarbete, ett samplande från andra, klart o tydligt.
Med trappor. Jag har börjat lite. (men jag är dålig på Final Cut)
O jag har funderat på att all denna sirap jag har hällt in i min modell (nästan 5 liter), o filmat, men jag har aldrig tänkt på trapporna som centrala i bilden.

Samtidigt som jag gräver djupare där jag står, så expanderar projektet så att jag nästan tappar kontrollen. Det grenar ut sig o ynglar av sig.
Jag vill hälla saker ner för trappor. Mig själv kanske.

Jag måste nog det.

Jag vill aldrig att det här skall ta slut.

Jag kanske måste bygga trappor som Monica.

A stairway to heaven.

Ett år

Idag är det ett år sedan vi startade.

Att backa o läsa projektet kanske kan ge en riktning.

Jag fortsätter att bygga hälla filma.

Inutiet tränger sig på och tar sig ut.

Inre kaos. Yttre lugn.

Fortsätter att klibba

Sirapen klibbar sig fast vid allt. Löser upp bilden tar med sig färgen. 

Jag fortsätter att bygga. O hälla. O filma. 

Jag vet inte vart det är på väg.

T hjälper mig med ett ljud. 

Jag tror jag vet vad jag vill ha, han kanske vet nåt mer. 

En andning. 

Jag fick frågan: varför är du så intresserad av makt?

-Jag vet inte. Men jag skall fundera. 

Jag tänker att det handlar om tillgång och tillträde. 

Makt kan ju vara så många saker, o att ha makt, vara mäktig, är kanske inte något i sig. 

Men tillträdet är det. 

Självklarheten i rummet. 

O kanske är motsatsen till makt maktlöshet, som verkar vara en av människans absoluta värsta. Kanske ligger strävan efter makt i att komma så långt bort från maktlöshet som möjligt?

I arbetet så här långt verkar det handla om den makt som kryper o tränger sig på, som kommer utifrån o som äter rummet, krymper handlingsutrymmet o rörelsefriheten. 

I hemmet?

Den är inte personbunden, inte heller är den specifikt riktad, den bara är där. 

O tränger undan. 

_________________________

Mattias Gunnarsson 

t. 0709.480832

den klibbande makten

1. Repeat yourself.
   If you like it, do it again. If you don’t like it, do it again. (ur Bruce Mau: Incomplete manifesto for Growth)

Jag lyssnar på Bruce Mau, o gör igen.

O igen.

Jag vet inte riktigt var det hamnar, jag tillåter mig att inte veta.

Sirapen verkar bli viktigare än vad jag trodde.

Det är kladdet som stör mig.

Det som rinner in i ut o över o tar sig in i allt o fastnar på allt.

Sirapen blir makten. Som kräver att jag rör mig försiktigare.

När den blandar sig med tushet händer något ytterligare. Det blir så svart svart o krävande. Som visuell napalm. Fastnar på omgivningen o sabbar.

det rinner igenom rumsmodellen o ut på golvet o jag samlar upp det efter bästa förmåga med det går inte att få med allt.

Jag har stora papper på golvet nu, jag bygger ett skal i alteljén. Inte för att skydda väggarna egentligen, snarare för att jag inte vill att det skall gå förlorat.

Jag sparar allt.